Cirka 4 min läsning.
Orangevin görs av gröna druvor som får jäsa tillsammans med sina skal. Det ger vinet färg och kan ge en strävhet som du annars kanske förknippar med rött. I glaset kan det vara ljust gyllene eller djupt bärnstensfärgat, friskt och fruktigt eller fylligare med drag av torkad frukt och nötter.
Namnet säger alltså något om hur vinet har gjorts, men ganska lite om vilken flaska du kommer att tycka om. För att välja är det mer hjälpsamt att prata om strävhet och aromer än om hur orange vinet ser ut.
I den här artikeln
Skalen får vara med under jäsningen
När man gör vanligt vitt vin skiljs druvsaften oftast från skalen före jäsningen. För orangevin låter vinmakaren dem vara kvar. Kontakten med skalen kallas maceration och kan pågå i dagar, veckor eller månader. Under tiden dras bland annat tanniner och aromämnen ut ur druvmaterialet.
Det går att göra orangevin i ståltank, träfat eller lerkärl. Georgiens stora lerkärl, qvevri, hör till den tradition som gjort stilen känd, men ett vin behöver inte ha varit i närheten av lera för att vara ett orangevin. Druvsort, skalkontakt och arbetet i källaren påverkar hur det blir.
På en etikett eller vinlista kan du också möta orden skin contact, amber wine eller skalmacererat vitt vin. De kan hjälpa dig att hitta stilen, även när ordet orangevin saknas.
Hur smakar orangevin?
En del har tydlig frukt och blommighet, andra drar mer åt apelsinskal, torkad frukt och nötter. Apelsinskal är då en doftliknelse; vinet görs av druvor. Lång lagring och kontakt med syre kan bidra till ett mognare, nötigare uttryck, men alla orangeviner smakar inte på det sättet.
Strävheten kan vara en liten kärvhet eller kännas tydligt mot tandköttet. Tänk på den uttorkande känslan efter starkt svart te. Det är något annat än syra, som får det att vattnas i munnen. Ett orangevin kan ha båda delarna samtidigt.
Skilj också strävhet från sötma. När ett vin beskrivs som torrt menar man att det smakar lite eller inte alls sött. Orangeviner är ofta torra, även när doften påminner om mogen frukt. I vinordlistan finns fler förklaringar till orden för det du känner i glaset.
Skillnaden mot rosé och naturvin
Rosé får sin färg från blå druvor, vanligen genom en kortare kontakt mellan saft och skal. Orangevin görs av gröna druvor med skalen kvar under jäsningen. Färgerna kan ibland ligga nära varandra, men tillverkningen och druvorna skiljer dem åt.
Många som gör naturvin gör också orangevin. Begreppen betyder ändå olika saker. Naturvin handlar om ett sätt att odla druvor och göra vin med få ingrepp och tillsatser. Orangevin beskriver skalkontakten. Ett orangevin kan därför vara gjort med tillsatt jäst eller svavel, och ett naturvin kan vara vitt, rött eller rosé.
Så hittar du en stil att börja med
Utgå från vad du brukar uppskatta i ett vin. Om du gärna väljer friska vita viner men tycker att röda kan bli för sträva, be om ett fruktigt orangevin med mild strävhet. Är det just tanninerna du är nyfiken på, fråga efter ett vin med tydligare strävhet. Fyllighet och strävhet är olika egenskaper, så säg gärna vilken av dem du vill ha mer av.
På en vinbar kan du till exempel fråga: ”Har ni ett orangevin som är fruktigt och bara lite strävt?” Eller: ”Jag vill gärna prova ett med tydligare tanniner. Drar det mest åt färsk frukt eller åt nötter och torkad frukt?” Då får den som hjälper dig något konkret att utgå från.
På Systembolaget kan du söka på orangevin. Deras sortimentskriterier är snävare än den breda användningen av ordet: de omfattar bland annat få eller inga tillsatser och oxidativa drag. Läs därför beskrivningen av just vinet, även när du redan vet vilken kategori det tillhör.
När du provar, lägg märke till om det var frukten, nötigheten eller känslan mot munnen du gillade mest. Spara namnet och en egen rad, till exempel ”fin doft, men jag vill ha mindre strävhet nästa gång”. Den anteckningen är användbar när du ber om ett nytt förslag.